Oj, oj, oj!

Det var fruktansvärt länge sedan jag uppdaterade här. Så mycket har hänt och jag vet egentligen inte vad jag ska skriva om av allt detta. Det mesta har jag ju offentliggjort på facebook så jag tror faktiskt att jag nöjer mig med att berätta om dagens tävling.

Nike har ju gjort några starter i lydnadsklass 1 och vi har ju inte nått riktigt fram. Kanske beroende på att vi inte varit riktigt klara men när vi var i Rättvik i början av februari så var vi faktiskt bara några poäng från förstapris och då hade vi en nolla på ställandet. Det som har hänt sedan Rättvik är att lilla fröken helt plötsligt fått för sig att man kan resa sig och komma till matte på platsliggningen. Hon har gjort det flera gånger på träning och vi har lagt ner massor av tid på att jobba med problemet. Sista veckan har hon legat men det var med viss bävan jag gick in för platsliggningen på dagens tävling......

Vi startade på Tyresös inomhustävling i hundhallen, Haninge. Platsliggningen som sagt..........När vi hade legat ca 1,5 minut så reser sig hunden bredvid och går till sin matte. Gissa om hjärtat bankade på mig. Men Nike låg still. Puh! Vi hade vår 10a. Direkt efter platsen var det tandvisning och Nike tyckte domaren var jättegullig så hon kunde inte låta bli att pussa lite på honom. Vi fick en 8a. Jag satte undan Nike ett tag, för vi gick som nr 10, och under tiden kollade jag in några andra ekipage så att jag hade programmet klart för mig. Strax innan ekipaget före oss gick in tog jag fram henne. Under uppvärmningen kändes det som om vi hade fått ett nytt problem på halsen. Nike la sig inte på läggandet u gång. Precis innan vi skulle gå in lyckades jag i alla fall få till ett snabbt läggande som jag belönade upp kraftigt. Jag hoppades att hon skulle gå in med det i färskt minne........

Vi startade med en linförighet som bitvis var helt lysande men ett snett sitt och att hon var lite ojämn i positionen drog ner betyget till 7,5. Sen var det dags för läggandet. Jag var supertydlig med henne innan momentet och minnet satt. Vi fick en 9a pga ojämn framföring. Men hon la sig!!!! Skönt. Inkallningen gav en 10a.

Så var det då dags för ställandet. Vi har ju haft lite problem med det. Nike har följt efter mig så jag kände mig inte helt säker, även om hon har stannat sista tiden. Lika tydlig innan detta moment och yes hon stannade. Vad jag inte såg då var att hon tog några steg när jag hade ryggen till och detta drog ner betyget till 6. Men hon stannade!!!!

Apporteringen gick bra. Hon satt still och hon höll. Domaren drog ner betyget till 8 för att hon var tveksam i gripandet. Avslutningsvis fick vi 9,5 på hoppet (lite studs i ingången) och 8,5 på helheten. Supernöjd sprang jag av planen och belönade rikligt med köttbullar vid ryggsäcken. Vi fick 169,5 poäng och förstapriset var ett faktum.

Jag är så nöjd med hennes attityd. Glad och med mig hela tiden. Inget flams. Så härlig!!!

Efter tävlingen var det flera som kom fram till mig och sa att hon var duktig och att de gillade hennes attityd. Sånt värmer.   

Nu har vi redan tränat på våran första fjärrdirigering i hallen. Det känns jättekul att få fokusera på nya moment. Jag hoppas på att kunna debutera på hemmaplan i slutet av maj. Vi får se..........   

I söndags startade jag med Tea på årets första WT. Vi är ju tämligen nya i öppenklass och det var faktiskt aningen nervöst. Men......Vilken fantastisk dag det blev.

Jag började med att vara funktionär under förmiddagen. Det är alltid så lärorikt att vara det. Man får se upplägg av ruta och många hundar arbeta och man får ta del av hur domaren tänker och dömer. Det är som en gratiskurs faktiskt.

Efter lunch var det sen dags för Tea och mig att starta. Vi började med ruta 5 som var en markeringsruta. En rätt lång fotsträcka och sen kom det en dubbelmarkering att hämta in. Tea löste uppdraget väl och när vi var klara fick jag beröm av domaren för att jag förde hund så klokt. Så roligt. Sen blev det ytterligare en dubbelmarkering och även den rutan gick bra. Nästa ruta var en dirigeringsruta. Tea for ut som ett skott, stannade på stopp och letade rätt på dummien i ett nafs. När hon sedan stannade upp nån sekund innan hon skulle tillbaka till mig valde jag att blåsa inkallning. Bättre med några poängs avdrag än att hon skulle börja söka vidare med dummien i munnen. Gunilla som dömde sa att hon trodde ett tag att det skulle bli dagens första 20-poängare men tyckte att jag gjorde rätt som blåste.

Efter den rutan kom vi till walkupen. Jag gick i par med Tina och Keno. Där var det först en fotsträcka efter skytten, sen kom en dubbelmarkering där man bara skulle hämta in den högra först kastade och efter det fick man vända på klacken och skicka ut hunden på en dirigering åt andra hållet. Sen gällde det att sitta tyst och passiv medan parkompisen gjorde samma sak. Allt med lös hund. Jag är så stolt över Tea som var tyst,   följsam och utförde jobbet snabbt och effektivt. Vi var enda ekipage som fick full poäng på den rutan.   

När det var dags för sista rutan märkte jag att Tea började ta slut i huvudet. Detta blev den enda fadäsen på hela tävlingen. Det var en enkelmarkering där kastaren var dold av en stor sten och hunden inte såg nerslaget i bökig stenig terräng. Sen en dirigering som gick över stenar, ris och en stor stock. Tea missade markeringen men fick in dirigeringen. Det visade sig vara många hundar som missade på den rutan.

Jag kände mig jättenöjd med dagen och hoppades på att vi skulle ha skrapat ihop över 75 poäng. Prisutdelningen kom och när trean hade 74 poäng tänkte jag att kanske, kanske kommr jag på andra plats. Men tvåa var vi inte heller utan det var faktiskt så att vi hade fått ihop fina 80 poäng och vi stod som segrare i Ökl den här dagen. Sååå himla oväntat och roligt. Glädjetårar kom förstås. Det var ju faktiskt 20 startande hundar i klassen.

Nu är vi faktiskt uppflyttade till elitklass om vi vill. Man ska ha två tävlingar i Ökl med mer än 75 poäng och eftersom vi fick 80 poäng i höstas på vår debut så har vi ju det nu. Men man får ha max 3 tillfällen med 75 % av maxpoängen så jag får väl se hur långt vi har kommit till hösten. Känns ju inte riktigt som vi är där ännu   

Nu har det gått 2 månader sedan Etza och Tea slogs första gången. Några mer slagsmål eller incidenter har vi inte haft. Hundarna har inte fått chansen. Jag särar på dem och ser till att inga situationer uppstår. Vi har inrättat oss efter det och jag tror att vi kommer att kunna leva så här.

Jag har träffat Memea en gång och ska träffa henne en gång till nu på torsdag. Hon gav mig väl inte så stort hopp om att hundarna ska bli bästa vänner igen men jag har fått en del tips om hur jag ska stärka min position som ledare. Jag ska inte hålla på och tjata utan det jag säger är det som gäller. Punkt slut. Memea menar att om hundarna inte lyssnar på mig i det lilla så kommer de aldrig att lyssna på mig när de är i affekt. Det låter ju rimligt så jag försöker att bättra mig på tjatfronten. Sitt betyder sitt första gången jag säger det annars blir det lite allvarssnack. Vi tränar också mycket på att sitta still och vänta på frikommando. Jag tycker själv att jag har blivit tydligare och mer lågmäld hemma i vardagen.

Annars tränar vi på. Mest är det jakten som får mitt fokus, vi ska starta Ökl på WT i vår, men Tea och jag har även hunnit med att starta i lydnadsklass 3. Vi är inte riktigt klara för klassen och det visade sig också i resultatet. Jag är ändå jäkligt nöjd med rutan som varit 10 mässig om inte Tea hade gjort ett ärevarv när hon skulle komma in i fotposition. Hon gjorde även en jättefin inkallning med ställande men även där åkte betyget ner pga ingången. Båda dessa moment har vi haft problem med så det känns bra att de funkade hyfsat.

Lilla Nike börjar bli stor och är i tonåren, med allt vad det innebär. Planen är att vi ska starta på unghundsderbyt i juni men just nu känns vägen dit rätt lång. Hon är duktig i jobb men vi behöver fila mycket på fotgåendet och stadgan. Men det är ju 2 månader kvar.....Skulle också vilja bli klar med lydnaden så vi kan starta i ettan men det känns ju inte lika kul som jakten.

Etza har jag tänkt starta på någon rallylydnadstävling under våren. Ska bara hitta någon som inte krockar med allt annat...... 

Maken ska väl också få lite uppmärksamhet han också och barnbarnen hämtas på dagis minst en gång i veckan. Hmmm det känns som om att jag har att göra, eller hur?

Det var vääääldigt länge sedan jag skrev i detta forum.

Livet är inte alldeles på topp just nu. Det är stor turbulens i min flock. För cirka en månad sedan började Etza och Tea att slåss. De har helt plötsligt börjat hata varandra. Vi har haft 3 rejäla slagsmål där det har varit svårt att sära på dem. Senaste gången (för en dryg vecka sen) blev jag dessutom biten ganska illa i handen. Jag har ändrat på en del bitar i ledarskap och hantering av hundarna och jag ska träffa Memea Mohlin om en vecka i hopp om att få tips på vad man kan göra.

Just nu lever vi med kompostgaller, slussar och munkorg. Jag vill aldrig att detta ska hända igen för det var fruktansvärt så nu tar jag inga risker. De får inte mötas helt enkelt. Promenaderna funkar med en av dem kopplad i taget när jag är tvungen att gå med alla. Måste ju det pga tiden ibland. Jag har gråtit och funderat jättemycket.

Frågan just nu är om vi kan leva så här, för jag är tveksam till att jag nånsin kommer att kunna lita på dem igen, eller om jag måste göra något drastiskt som att försöka omplacera någon av dem. VILL INTE!!!!!!!!!!!!!!!!

Kan ingen vrida tillbaka klockan och plocka bort den senaste månaden ur mitt liv?

Då har då 2012 klingat ut och det är dags att göra en sammanfattning av det året.

Händelserikt ja det vet jag. Nu gäller det bara att komma ihåg vad som hänt.  

Januari : Jag tränade en hel del lydnad med Tea och Etza. Jag hade fortfarande nån sorts idé om att Etza skulle starta elitklass igen och att jag skulle starta Tea i ettan var ju givet. Erik fyllde 2 år

Februari:Tea debuterade i lydnadsettan uppe i Rättvik och vi klarade ett förstapris med 171 poäng. Vi tränar jakt och lydnad. Den 22 februari skär sig Etza så svårt i tassen så att ligament och senor går av och hon är en hårsmån från att själv stryka med under operationen. I slutet av februari börjar jag jobba natt en del för att hinna med hundar och barnbarn bättre. Jag får en blandtjänst med mest nätter.

Mars:Petter fyller 4 år. Etza sövs ett antal gånger i samband med bandagebyten. Peo och jag åker till Prag 5 dagar. Etza går med skena och tratt och är inte helt lycklig över det. Tea och jag börjar träna för Anita Norrbom

April: 4 april blir Etza av med sin skena. I början vill hon inte stödja på tassen men börjar markera och sedan gå ganska snabbt. Forfarande är det koppelpromenader som gäller 2 veckor. Tea startar sitt andra WT i nybörjarklass på Lidingö och vi skrapar ihop 84 poäng. Vi debuterar också på B-prov 28/4 i Tystberga. Tyvärr med en nolla men för mig var det mycket lärorikt.

Maj:Vårt andra B-prov 12/5 Nyköping gav ett andrapris. I mitten på maj var vi och tränade hos Håkan och Carina på Sörmalands Hundskola. Det var också meningen att Tea skulle ställas ut 27 maj i Vallentuna men tyvärr fick Tea vattensvans och kunde inte vara med. Etza haltar fortfarande ibland. Det går dock bättre och bättre. Jag har bestämt mig för att inte tävla henne mer i lydnad. Vi tränar och har kul ändå.

Juni:Debut i lydnadsklass 2 med Tea. Bara att konstatera att vi inte var riktigt klara. Hem och träna. Vi åkte till Hälsingland och startade i Unghundsderbyt. Gick inget vidare men var en bra erfarenhet. Dagen efter var det utställning i Sundsvall. Där gick det bättre och Tea var bästa tik Ukl med CK. Mamma Triss fick även sitt andra cert!! Tea prickar sedan in sitt löp så perfekt efter Unghundsderbyt men så att hon blir klar till nästa månads slut då Flatfestivalen går.

Juli:Flatfestivalen går sista helgen i juli. Tea kommer tvåa i Nkl efter brorsan Keno på lördagen. På söndagen lyckas vi nå ett förstapris i lydnadsklass 2 med 169 poäng. Tea vinner även Ukl på utställningen med HP.

Augusti:Semester!! 3 augusti hämtar jag lilla Nike 10 veckor hos Tina. Jag ska passa henne över helgen när Tina är iväg och tävlar.  Ja resten vet ni. Nike är kvar hos oss än och jag har inte ångrat en sekund. Flatmästerskapen går av stapeln i Östergötland. Vi får poäng på alla rutor men det räcker inte till final. Ytterligare en mycket bra erfarenhet. Vi startar på B-prov i Ludvika den 25 augusti och där lyckas vi få vår efterlängtade etta!!!!

September:Valpträffarna börjar. Fantastiskt kul med valp igen och vilken häftig grupp vi är. Jag är spårläggare på ÖBKs lägrespår och Vaxholms högrespår. Passar på att låta Etza gå spåren när jag träningsgår dem. Hon är jätteduktig på att spåra och tycker det är jättekul. 30 september debuterar Tea på Goldenklubbens WT. Vi kommer 2a och får 80 poäng!!!

Oktober:6e oktober är det kennelträff. Såååå himla kul. Tea blir kennelmästare och Nike kommer femma. Sista helgen i oktober åker vi till Mjölby för utställning av båda hundarna. Debut för Nike i valpklass 1. Oplacerad med HP. Tea var fruktansvärt urfälld men fick i alla fall ett Excellent.

November:Jag börjar en rallylydnadskurs med Etza. Det visar sig vara en hit. Etza tycker det är kul och jag tror jag hittat en form som vi ska kunna tävla i igen. Nike är med om sin andra utställning. Hon blir 3e bästa tik med HP i valpklass1!

December:Jobba, sova, träna, äta, jobba, sova, träna, barnvakt etc. Jul och sedvanlig decemberförkylning.

Vi tränar vidare mot nya djärva mål!!

GOD FORTSÄTTNING alla vänner

Idag var det dags för Tea att debutera i öppenklass på Workingtest. Det var Goldenklubben som stod för arrangemanget och vi höll till vid Issjön vid Gillingebanan.

Vi började med en ruta med en enkelmarkering som Tea fick hämta och efter det så var det en dirigering. Markeringen gick bra men på dirigeringen fick jag blåsa en hel del innan vi fick in den dummien. Jag kan väl säga att en så lång dirigering har Tea aldrig gjort utan att se utlägget. Dessutom var det markbyte från hygge till skog. Tea lyssnade fint på mina stoppsignaler och tog höger och vänster riktigt bra. Hade däremot lite problem med bakåt ut. ( = hem och träna).

Nästa ruta var en dubbelmarkering där det kom skott bara på första kastet. Liten fröken löste det bra och båda dummisarna kom in fort.

Sen var det dags för en liknande ruta som den första. Dvs en enkelmarkering följt av en dirigering. Markeringen kom in utan problem.Dirigeringen inte riktigt lika lång som på första rutan men jag fick ungefär samma resultat. Dvs det gick åt en hel del blås. Jag är dock glad för att hon lyssnade bra. Att hon inte riktigt tar bakåt ut får vi som sagt träna mera på. I efterhand förstod jag att de flesta hade problem med dirigeringarna så de var nog inte helt lätta. Vi fick i alla fall in dummien och det var det inte alla som fick.

Vår fjärde ruta var en dubbelmarkering på ett hygge med högt gräs. Där kom skott på båda kasten men det var en lång omladdningspaus mellan.   Tea löste det bra.

Femte och sista rutan blev våran bästa. Jag är mycket stolt över den. Först var det en kort fotsträcka, sen vände vi upp åt hö och där kom ett skott och kast. Den fick vi inte hämta utan vi fick en ny fotsträcka ca 10-20 m där vi också fick vända upp åt hö och det kom skott och kast. Efter det var det dags att hämta den FÖRST kastade dummien från det ställe vi stod på när den andra kastades. När den kommit in fick hon hämta den sist kastade. Skitsvårt tyckte jag. Lätt som en plätt, sa Tea.

Domaren sa: "Åhhh vad kul att se. Ett sååånt fint retrieverarbete. Jag får tårar i ögonen". Vi fick full poäng på den rutan!   

När det var dags för prisutdelning visade det sig att vi hamnade på andra plats och hade skrapat ihop 80 poäng. För er som inte kan jakten är 75 poäng och uppåt ungefär som ett förstapris i lydnaden. När man har fått det 2 ggr i öppenklass får man avancera upp i elitklass. Som ni förstår är jag jättenöjd!

Nu ska vi ägna vintern åt att träna MYCKET på dirigeringsarbetet. Bakåt ut SKA sitta som en smäck till nästa gång men framförallt så ska Tea vara såååå supersäker på mitt tecken rakt ut så att det inte ska behövas nåt annat än möjligen ett stopp och en "sök där" signal innan dummien är hittad. Eller hur?   

I fredags styrde Tea och jag kosan mot Ludvika för att återigen starta På ett B-prov i nybörjarklass. Vi hade hyrt en stuga över natten för att inte ha så långt till provplatsen på lördagsmorgonen. Etza följde med men Nike fick stanna hemma hos Lotta och leka med syrran Kitty. Tack Lotta för hjälpen.

Tina anslöt till stugan och vi hade en trevlig fredagskväll.   

Tidigt på lördagsmorgonen åkte vi till provplatsen. Jag hade ju fått startnummer ett och ville vara där i god tid. Nervöst var det förstås men kändes ändå ganska bra.

Vi fick börja med två enkelmarkeringar på vatten. Den första var på andra sidan av en liten smal ö och den var jag mest nervös för eftersom Tea aldrig har gått över nån ö förut. Båten låg dessutom bakom ön.  Men min lilla svarta diamant gjorde ett jättefint jobb och första anden var inne.

Efter vattenmarkeringarna fick vi vända ryggen åt vattnet för en kort dirigering åt andra hållet. Den gick också strålande. Sen var det en låååång transport till nästa uppgift som var en landmarkering. Jag är såå nöjd med Teas fotgående. Vi passerade både publik och samlingsplats och hon gick jättefint vid min sida. Markeringen kom in fort som tåget och då var det dags att ge sig ut på en spång till sankmarken för söket. 1 trut, 1kanin, 2 kråkor och 2 änder skulle plockas in. Tea skötte sig jättebra. Lite orutin hos unga fröken gjorde att hon fastnade lite i någon doft på ena kanten mot slutet och eftersom bara kaninen återstod så trodde jag att det var den hon kände. Därför lät jag henne hålla på lite väl länge och skickade även tillbaka henne dit. Kaninen låg på ett annat ställe och när jag skickade henne dit plockade hon även in den. Vi fick avsluta med en enkelmarkering som hon plockade utan mankemang. Den muntliga kritiken lät bra med någon enstaka liten anmärkning, men domaren sa inte något om pris så därför blev det en lång nervös väntan.

Första landmarkeringen.

Söket.

Till sist blev det dags för prisutdelning och gissa om lyckan var total när domaren säger: "Så har vi startnumer 1 som också får 1 i pris."  Tårarna kom som vanligt och domaren fick en bamsekram. I den sammanfattande kritiken stod följande:

" En tik som genomför dagens prov på ett bra sätt. Har idag sin styrka i markeringsarbetet. Några skönhetsfläckar förtar inte intrycket av en bra jakthund."

Sommaren 2012 börjar gå mot höst   och jag har varit urusel på att uppdatera bloggen. Nu ska jag göra ett försök att smmanfatta den senaste månaden.

Den har varit händelserik....

Efter Flatfestivalen sista helgen i juli erbjöd jag mig på en träning att passa lilla Nike 10 veckor när Tina skulle iväg och tävla. Redan här kan ju de flesta ana hur det gick men faktum är att jag överhuvudtaget inte hade en tanke på att jag skulle behålla henne. Nike  (Engsboda Call Me Sugar) är en dotter till Farin (Engsboda Sugar Brown) och Kevin (Gilliams Gold One Of A Kind). Hon fick följa med mig, Etza och Tea ut till landet. Jag var inte alls beredd på hur hon så totalt skulle charma mig med sin orädda och nyfikna attityd. Hon är tuff den lilla tjejen men hon är också oerhört kontaktig och förarmjuk. Första morgonen gick jag ner till vattnet för att ta ett morgondopp. Hundarna följde med, Etza och Nike stannade vi strankanten medan Tea simmade ut med mig. När jag vänder mig om får jag se Nike komma simmande efter oss.    Det var nog där jag bestämde mig.....

Det svåra var att övertala maken. Jag kan väl säga så här. Jag måste vara väldigt snäll. Lääääääänge. Att man sen kan se denne make krypa på golvet och gulla med alla 3 hundarna är en annan sak   

Vi tog med oss Petter till Kolmården en dag under semestern. Det var fantastiskt roligt. Både för honom och oss ska jag säga. Såååå kul att se hans glädje över alla djur, Bamseparken, delfin- och sälshowen och framförallt linbanan som gick över safariparken. Det var så läckert att segla över björnar, lejon, giraffer, antiloper, zebror och andra. Vi hade dessutom turen att hamna bakom en kabin med djurvårdare som slängde ut bröd åt djuren. Det var inte lätt att få Petter med sig hem efter en lång dag i parken men det gick till sist.

Flatmästerskapen gick av stapeln 11-12 augusti. Vi var ett helt gäng från Engsboda som åkte till Yxnerum i Östergötland. 11 som startade hund och 3 som stöttade och supportade. Nike fick stanna hos brorsan Wille som bor hos Lars. Tack Lars för det. Etza var med som support och Tea startade i unghundsklass. Det gick hyfsat bra för oss. Vi landade på en delad 14 plats med 62 poäng. 9 poäng till och vi hade varit i final. Nu gjorde inte det så mycket för jag är nöjd med det mesta lilla tjejen presterade och jag har lärt mig ytterligare på denna resa. I stället fick vi glädja oss åt att alla Engsbodare fick göra alla fyra rutorna. (Det var 3 rutor för alla och den fjärde fick man göra om man inte nollat någon av dessa samt hade över en viss poäng.) Dessutom fick vi med 3 hundar till söndagens finaler.

Sen var det ju inte kattskit de presterade dessa 3 heller. Alla var på prispallen!!!! Karin Cleeve vann nybörjarklassen med Mossa, Tina blev 2a i öppenklass med Elliot och Karin C kom 3a i samma klass med Tuva. SUPERDUPERGRATTIS till er.

Jag måste ju berätta att Tuva är mormor till Nike, Mossa är hennes moster och Elliot är hennes morbror. Ni förstår va? Det är ju bara föraren som kommer att kunna sätta käppar i hjulet för den hunden   

Jag kastade förresten en boll med bollkastaren över gärsgården långt ut i den höga gräset. Inga problem sa Tea.